Det är tidig höstmorgon. Det känns friskt i luften och nästan nyper i kinderna. Jag står på trappan till vårt hus. Jag värmer händerna kring en kopp kaffe och kikar lite nyvaket ut över gården, över vattnet som ligger lugnt därnere. Jag tar ett steg tillbaka in i hallen och kliver i mina träskor. Vandrar lugnt över gårdsplanen till mitt lilla bageri. Därinne ligger degarna och jäser, ugnen är uppvärmd och redo att förvandla deg till bröd. Jag slår på radion och hör någon glad melodi. Börjar min dag. I mitt bageri...

Så ser min romantiska drömbild ut om hur mina morgnar kommer att te sig när jag startar mitt bageri. Jag är fullt medveten att verkligheten många gånger kommer att vara en annan; jag släpar mig förmodligen ut med påsar under ögonen, antagligen i slitna gympaskor (hur bekvämt är det att gå i träskor hela dagen?), det är kolsvart och kallt… Men det spelar inte så stor roll. Min dröm är värd att förverkligas om jag så bara får en enda sån där romantisk morgon per år. Det vet jag. Det var därför jag bestämde mig för att starta den här bloggen, som en dokumentation av vägen dit. Vägen fram till mitt lilla bageri.