Det var första gången vedugnen användes efter vintern så eldningen av ugnen pågick i en dag, en natt och så en halv dag till innan för att få den ordentligt uppvärmd. Först och främst bakade vi tunnbröd och knäckebröd. Fyra olika sorter blev det, de flesta med surdeg; havre & honung; fänkål; råg; och korn. Det var första gången jag bakade i en vedeldad ugn (om man bortser från den gången jag skulle bjuda på svensk matkultur och bakade kladdkaka i en vedeldad spis i Paraguay...) så jag var väldigt nyfiken på att testa mjukt bröd också.  Det blev två vita bröd på surdeg och levain och sen bakades det potatis- och ölbröd av min käre far och till sist vedugnsgräddad pizza.

 

Bakning i vedeldad ugn är definitivt ett hantverk, det inser jag efter den här erfarenheten. Känns som att man måste bygga upp en relation till sin ugn och lära känna dess egenskapet in i minsta detalj, lära sig hur varje vrå av ugnen ger brödet karaktär genom olika temperatur och exponering. Det finns nog en hel del fördelar med en elektrisk stenugn med reglerbar värme, fuktinsläpp, timer etc. och det är nog mer troligt att jag skaffar en sådan till mitt framtida bageri, men samtidigt finns det något väldigt uråldrigt, vackert, karaktärsfullt och hantverksmässigt över bakning i vedugn. En känsla av att så har det gjorts i alla tider, elden som sprakar, vedträn som glöder, brödet tar form. Överallt i världen, också i en liten bagarstuga vid en sjö i Hälsingeskogarna.

 

Tack för upplevelsen Klara!